Min blogg
eatingdisordina.devote.se
Ögonsten
Tystnaden skrämmer mig. Det är så tyst att jag knappt vågar tro på att ögonblicket jag för stunden upplever ens existerar. Jag låter blicken fastna där den vill. Långt bort ifrån mig. Jag ser hur mina ögon lider. Jag läser av min blick och ser ett desperat behov av obefintlighet. Jag önskar att jag kunde skänka mina blå smaragder frid, men de sitter där de sitter. De är en del av mig. De är den delen av mig som varje dag tvingas möta min kropp i spegeln. Det är den delen av mig som måste våga tro på att det som speglas är vackert. Det är tyvärr mycket svårare än så.
Kärlek till mänskligheten från mig. Vi lever nu. Ni som kan, se till och gör det också. Lev livet.
Storhandla på Willys
Jag kommer ju jobba hela veckan och då ska jag ha med mig matlåda. Jag har skippat lunchen vissa dagar, men nu när vi har massor av nyttig mat hemma så ska jag ta med mat varje dag. Det blir veckans mål! Låter bra va? Jag kan fota alla goda rätter jag kokar ihop och ge er lite inspiration då! Kul va?
Nu ska vi snart äta lite middag. Mamma lagar hemmagjorda hamburgare. Det betyder bröd. Jag hatar bröd. Eller nej, jag gillar bröd, men det är ångest. Jag lovar att försöka ändå.
Kram Johanna
Bakisångest
Igår kväll var helt fantastisk. Vi åt good mat från en grekisk restaurang och drack massor av goda drinkar. Jätte trevligt med andra ord. Det gick rätt bra att äta maten. Lite långsamt men bra. Jag lyckades få i mig nästan allt. Det känns bra att jag har någorlunda kontroll över mig själv och maten. Det är faktiskt så att jag har jobbat med mig själv och mitt självförtroende rätt länge. Jag har försökt ta mig ur skiten i ca 4 månader och på något sätt känns det ju som att jag gör framsteg. Förr kunde jag verkligen inte njuta av mat på samma sätt som igår.
Det finns en sak som hände igår. En liten detalj som egentligen förstörde hela min kväll men jag höll leendet kvar på läpparna. Det var nämligen så att jag tappade kontrollen. Jag tänkte för mig själv att jag skulle unna mig allt. Det gjorde jag och...lite till. Vid 1 tiden började jag rent ut sagt trycka i mig choklad. Jag stod i en garderob och tryckte i mig choklad. Det kändes som om jag gjorde det bara för att jag "fick". Det blev dock pinsamt när min brorsa hittade mig där som ett litet svullo. Fy! Ångest idag säger jag bara. Jaja, det var i alla fall gårdagen.
Idag har jag fått i mig en risifrutti. Jag är aldrig hungrig när jag är bakis av någon anledning och dessutom har jag ångest. Det känns lite som halsbränna. Vi får se vad som händer idag. Jag känner för att gå ut i solen eller kanske baka. Well see.
Jag vill känna ruset
Det är helg! Jag kan knappt förstå det. Äntligen. Den här dagen har verkligen varit jobbig. Jag har tvingats äta både äppelpaj och kakor. Jag känner mig stor. Jag mådde väldigt illa efter alla bakelser. Det ända positiva var ju att jag åtminstone får pengar för att äta de där bakelserna. (syftar på lönen). Nu är det en vecka kvar på jobbet och sen blir det ledigt. Gud vad härligt det ska bli!!
Ikväll tänker jag ha trevligt. Jag har känt mig helt isolerad under denna sommar. Jag har tackat nej till vänners förslag etc. Det ska det allt bli ändring på. Dessutom har jag vart nykter i princip hela sommaren (jag saknar faktiskt det där magiska ruset), men ikväll ska det både bli äta och dricka av. Jag har bjudit hem 2 vänner och fixat massor med vin. Jag tror vi ska plocka hem lite mat från en närliggande restaurang. Trevligt, trevligt. Jag hoppas verkligen demonerna låter mig vara ifred. Låter mig njuta av mitt underbara sällskap.
Kram Johanna
Fredagsfika
Nu har jag slevat i mig frukosten. Jag tror jag åt lite för fort i och med att min mage gör ont. Jag åt faktiskt lite fetare yoghurt än vad jag brukar idag (2% fett). Kanske är min mage inte van? Jag måste ju i alla fall få försöka vänja den vid lite mer hälsosamma produkter. Jag brukar alltid äta det med minst fetthalt så det här var faktiskt riktigt bra gjort tycker jag. Det blev den mängd jag ville. Jag hade tur. Jag brukar nämligen Alltid fylla ett deciliter mått med 1½ dl müsli och 1½ dl yoghurt. Detta är något jag gör när mamma inte ser. Det dunkar alltid lite extra i mitt hjärta när jag utför den proceduren. Tänk om hon kommer ner för trappan? Tänk om hon ser mig? Vad skulle hon säga? Freak. Idag klarade jag mig i alla fall.
Idag ska jag jobba. Jag brukar ha med mig en liten låda med mat, men idag är det fredagsfika. Det betyder att jag ska baka massor av kakor till de äldre som de sedan trycker i mig. Det är helt omöjligt att säga emot! Så det blir ingen lunch för min del. Bara massor av kakor. Usch. Bevara mig från ångesten.
(nästa vecka kommer det dyka upp mer fina bilder på mat och tips etc.) Ska bara fixa en kamera först.
Kram Johanna
Nu vill jag börja leva
Jag vet att det är ohållbart och jag vet innerst inne hur trött jag är på allt som ätstörningen för med sig. Helst av allt skulle jag bara vilja fly från den och aldrig låta den komma nära. Samtidigt finns rädslan där. Rädslan av att känna sig misslyckad och helt utan kontroll. Jag vet att rädslan spelar mig ett spratt. Jag måste våga ta steget ut ur det här helvetet. Jag måste våga tro på mina egna handlingar. Jag måste tro på att mina ord kan bli sanna, men jag kommer behöva stöd. Det kommer inte vara lätt. Även om jag nu är beredd att försöka ta mig ut ur det här så kommer det bli svårt. Det kommer troligtvis till att bli något av det svåraste jag gjort, men jag ska ge det ett försök. Kanske två. Jag hoppas jag kan inspirera andra i min situation. Jag hoppas vi kan stötta varandra. Jag hoppas ni är med.
Kram Johanna